Torsdagen den 28 mars 2024 - klockan 15:43
Förstasidan
Artiklar
« Föreg. Nästa »


Tipsa en vän om denna artikel:
Till:
Från:

Har rappen förbättrats eller försämrats? 


James Buss 2018-03-14

Vad tycker du att rappen ska handla om? Upphöja våld, droger, kärlek till pengar och nedvärdering av kvinnor, eller ta upp de här sakerna som problem?

Jag har lyssnat på rap sedan barndomsår, och tycker att rappen har förändrats till det sämre, men också till det bättre den senaste tiden. En stor del av mainstream-rappen har blivit sämre, där de glorifierar det negativa, till exempel extremt stor användning av fult språk, nedvärderande av kvinnor och drogromantik istället för att ta upp dem som problem. Det som har blivit bättre är rappen som man inte hör på radion ofta, beaten är bra, texten är bra och artisterna är skickliga och har ett bra flow. Mina föräldrar och flera andra som inte kan genren har alltid sett på rap som negativ och rebellisk musik som är väldigt hård, de har trott att texten har handlat om att glorifiera det som är negativt, vilket är motsatsen till vad rap egentligen är.


Rappen uppstod under det tidiga 70-talet. Afrika Bambaataa var en av de första viktigaste personerna i hiphopens utveckling, han uppmuntrade gängen på gatorna att ha rap battles istället för att använda fysiskt våld. Sugarhill Gang släppte en sång som heter Rapper’s Delight (1979) som var den första sången inom rappen som blev en hit utanför de svarta storstadsområdena. På den här tiden så var hip-hop festmusik eller för att få gängen att göra upp utan att använda våld. Det fanns väldigt lite att ogilla i rap, de flesta hade en positiv bild på det, eftersom den inte tog upp problem och det fanns väldigt lite svordomar, men nu för tiden ser många rap som väldigt upprorisk och provocerande musik.

1982 släppte Grandmaster Flash & The Furious Five en platta som hette The Message, vilket visade att rap var mer än bara festmusik, genom att ta upp sociala problem i samhället i texterna, på grund av det började rappen bli mer allvarlig. Jag antar att människor reagerade starkt på det, eftersom musiken blev mörkare.

Skulle du kunna dansa till den här texten?


Broken glass everywhere

People pissing on the stairs

You know they just don't care

I can't take the smell, can't take the noise

Got no money to move out, I guess I got no choice

Rats in the front room, roaches in the back

Junkies in the alley with a baseball bat


Hiphopens gyllene era ägde rum mellan 1986 och 1992. Mycket hände med hiphopens utveckling under den här tiden, den innehöll flera subgenrer, både musikaliskt och textmässigt. Den användes till självglorifiering, men också för social protest, genom att sikta in texten på alla problem i samhället.


Mellan 2000 och 2005, så blev försäljningen av hip-hop halverat (ungefär) för att ungdomar var trötta på teman som våld och förnedrande bildspråk. Det är överraskande att det var ungdomar som fick moralpanik, inte de vuxna, eftersom vuxna oftast är emot att sina barn lyssnar på rebellisk musik. I mitten av 2000-talet, fick alternative hip-hop en säker plats i vanlig musik, tack vare OutKast, Kanye West och Gnarls Barkley.

Vad tycker du att rap ska handla om? Upphöja våld, droger, kärlek till pengar och nedvärdering av kvinnor, eller ta upp de här sakerna som problem?


Många av de populäraste sångerna inom rappen på senaste tiden handlar om att upphöja det här. Rappare som inte ens förtjänar att bli kallade “rappare” och få den uppmärksamheten som de får, blir ändå väldigt kända. Deras musik har till och med tagit sig in i den vanliga musiken (alltså musiken som är populär och spelas på radion), till exempel Lil Uzi Vert, Lil Pump, Lil Xan och så vidare, vilket är väldigt dåliga artistnamn. Det enda de gör är att upprepa samma sak om och om igen, och upphöja droger extremt mycket. Väldigt ofta så verkar det som att människor bara bryr sig om beatet, men rap handlar inte om beatet, det handlar om texten. Själva definitionen av rap är “ett vokalt uttryckssätt där text talas till musik på ett poetiskt vis”, det här visar att texten är viktigare än beatet. Det är viktigare att ha mening i texten än att ha ett bra beat.


Så om såna här artister är kända, så kan vem som helst bli känd utan att ens försöka att göra det bra. Här ett exempel av hur dålig rap folk i allmänhet lyssnar på kan vara:


Gucci Gang, ooh, yeah, Lil Pump, yeah, Gucci Gang, ooh

Gucci gang, Gucci gang, Gucci gang, Gucci gang

Gucci gang, Gucci gang, Gucci gang (Gucci gang!)

Spend ten racks on a new chain

My bitch love do cocaine, ooh

I fuck a bitch, I forgot her name

I can't buy a bitch no wedding ring


Se det här ut som en förbättring av rappen?


Till och med en nioåring kan skriva det här, ändå lyssnar en stor del av världen på musik som det här. Jag tror att anledningen till att folk lyssnar på det är att de inte orkar koncentrera sig på texten, de är lata helt enkelt. Det kan också vara så att de faktiskt har dålig smak när det handlar om musik. Det är också musik som är enkel att marknadsföra, därför blir det många som lyssnar på den här sorten av rap, vilket gör att fler genom grupptryck känner sig manade att lyssna på den. Till slut blir det som en slags hjärntvätt, det innebär att rappen som förtjänar uppmärksamhet inte får det, och det innebär också att lyssnarna kan inte höra den rappen som är bra.


Rappen där texten är viktigast kräver mer ansträngning och koncentration för att kunna ta till sig av musiken, men det är mer givande och mer meningsfullt. Jämför bara den här texten från sången Green Lights av NF med texten ovanför:


They try to talk to me like they been nothin' but supportive

Appreciate the love, but do not show up on my doorstep

If you ain't about that real, I suggest that you avoid me

If we ain't on the same page, that's the end of story, ah!

Hey, you are not a baller 'cause your closet's full of Jordan's

You are not a rich man 'cause you're on the Forbes list

First, I dropped a record, then you know I gotta tour it

Real's still the slogan, only difference is there's more of us


Den här texten är tankeväckande och gör så att lyssnaren får en bild av hur livet egentligen är, i verkligheten. Det finns ingen fasad, du är inte bra på basket för att du har en garderob full med Jordan Airs och du är inte rik bara för att du är med på Forbes listan. Du blir bra på basket när du verkligen kämpar för det och tränar, inte för att du har nya skor. Det finns egentligen ingen verklig lycka inom rikedom. Vad som ger en verklig lycka finns inte bara i pengar eller alls i pengar överhuvudtaget. T.ex. är lycka när man får barn, när man får hjälpa andra, får se och uppleva naturen (där den inte är förstörd…) eller få uppleva vänskap.


Om man tittar på texten av Grandmaster Flash som började med “Broken glass everywhere”, så blir man medveten om problem i samhället, och det gör så att man också känner empati. Man får en perspektiv av hur livet egentligen är, att allting kan inte vara glatt och när vi är medvetna om det här, så påverkar det våra val, liv och handlingar. Gucci Gang av Lil Pump gör raka motsatsen av allt det här, sången målar upp en falsk bild av verkligheten, att allting är glatt och att droger och sex löser alla problem i livet.


Vad lär dig bäst? Gucci Gang eller Green Lights och The Message? Vad ger dig mest att fundera över? Vad känner du när du lyssnar på de här sångerna?

Tipsa en vn Skriv ut



Sök Sökhjälp

Publicerade
Arkiv

Tipsa redaktionen
Skicka bildinsändare
Skicka insändare

MATSEDEL

KALENDER

Det finns inga kommande händelser i kalendern.


Riksgymnasiet

Angeredsgymnasiet

Angeredswebben
Ansvarig utgivare:   Patrick Gladh
Webmaster:   Rickard Strid
Redaktion:   Anita, Sadia, Fadak, Emil, Sofia, David, James, Liana, Wilma, Tahereh, Hanna, Olle, Arieg, Aida, Hedda, Hedda, Zeinab , Torbjörn, Klara